Lärdomar från Isaac, Chou och Burry

Jag under det senaste året haft en serie med porträtt av kända såväl mindre kända ”deep value”-investerare. Det har varit mycket lärorikt och jag känner att dessa porträtt gjort ett starkt avtryck i hur jag själv förvaltar min portfölj. Kanske speciellt från studerandet av Walter Schloss och Paul Sonkin.

1

Efter att jag studerat Peter Gyllenhammar, Walter Schloss och Paul Sonkin skrev jag ett inlägg om mina lärdomar från dem. Min tanke är att fortsätta med den typen av inlägg varje gång jag studerat tre nya gurus. Mina senaste porträtt var Paul Isaac, Francis Chou och Dr. Michael Burry. Det är alltså dags för ytterligare ett inlägg om mina lärdomar från de tre senaste gurusarna.

Paul Isaac

Något som vi redan varit inne på men som fick ytterligare lite tyngd efter att jag studerat Isaac var global investering. Isaac var inte rädd för att gå dit värdet var, oavsett var i världen det för tillfället var. Jag och Daniel har den senaste tiden vidgat våra jaktmarker och nu när Degiro börjat erbjuda ISK så ligger hela världen plötsligt för våra fötter. Jag har inte läst på allt om Degiro så kanske finns där någon nackdel som gör det mindre attraktivt än vad det låter. Men givet att det är så bra som det låter kommer det inte dröja länge innan vi börjar lägga upp analyser om allt ifrån australiensiska till grekiska net-nets. Detta är någonting jag verkligen ser fram emot att börja med, speciellt mtp den torka som för tillfället råder på dagens jaktmarknader.

Nu när vi är på väg mer ut i världen är det också intressant att se att Isaac kände stor trygghet i marknader som Mauritius, Bermuda och Sri Lanka. Marknader som rent spontant inte skulle vara mina första val. Han höll sig även borta från Kina och Ryssland. Något även jag planerar att göra. Jag kommer sent glömma Peter Cundills uttalande kring att det var bättre med anläggningstillgångar i Ryssland för att maskiner och fastigheter hade svårare att få ben och springa iväg.

Isaacs probabilistiska syn på investeringar gav mig även lite vatten på min kvarn. Jag har länge aft det tänket med mig. Att jag ser net-nets som en ojämn tärning och att jag försöker tänka i form av väntevärde istället för enskilda utfall. Att fokusera på gruppoperationen över tid. Det är dock lättare sagt än gjort. Låter otroligt simpelt och logiskt i teorin. Inte fullt lika lätt i praktiken. Men vi har satt upp våra regler för att inte riskera att några känslor någon gång tar över. Se mitt inlägg om net-nets och loss aversion samt Odysseus, net-nets och ettårsregeln för mer tankar kring det

Ett citat av Isaac fastnade också och som jag tycker är mycket bra. Väl värt att påminna sig om emellanåt.

”It is harder to get hurt if you fall out of a basement window.”

Gällande Isaacs syn på triggers fick jag även lite vatten på min kvarn. Jag letar inte efter triggers. Jag anser att värde är en trigger i sig själv. Den klassiska ”value is its own catalyst” som många gurus uttryckt. Även Isaac är av den meningen.

Francis Chou

Francis Chou är en mycket spännande person som jag inte visste existerade för ett halvår sedan. Det var väldigt lärorikt att studera honom. Jag och Daniel såg honom faktiskt även signerandes böcker på Martels Brunch i Omaha nu i våras. Det var lite roligt, en ”där är ju han”-upplevelse om en investerare som jag precis läst det mesta om.

Nåväl, vad har jag fått för lärdomar från Chou? Chou tryckte mycket på vikten av självständigt tänkande. Detta kan tyckas vara en självklarhet. Men likt mycket annat tror jag det är ett typexempel på något som är betydligt lättare i teorin än i praktiken. Chou har gjort en ”Templeton/Buffett/Spier” och håller sig långt ifrån allt vad som kan ses som finanskvarter.

Något som stack ut mest, men som jag kanske inte har någon nämnvärt nytta av själv idag, är Chous agerande mot sina investerare. Att han sänker fondavgiften när han undrepresterat eller till och med tidvis haft negativ förvaltningsavgift. Det gör mig mycket glad att det finns den här typen av personer i den här branschen.

En likhet Chou delar med många andra värdeinvesteringsgurus är att han inte fokuserar på makro alls. Om han kan hitta köpvärda aktier köper han dem. Kan han inte det ligger han i cash. Mer avancerat än så är det inte. Det tror jag är en utmärkt approach för någon som botaniserar i de mindre effektivare delarna av marknaden där net-nets och ”deep value”-case gömmer sig. Jag har själv den appraochen men det är alltid skönt att höra någon med lite auktoritet dela det med mig. För mig är makro ”important but not knowable”. Bland net-nets är det heller inte det viktigaste att fokusera på. Även om de följer marknaden så fungerar de inte riktigt på samma sätt som aktier på finlistorna.

Något jag också fann mycket intressant var att Chou fokuserade på våra kognitiva biaser vi dras med som människor. Detta är något jag och Daniel spenderat otroligt mycket tid diskuterandes det senaste året och ett område jag känner vi gjort framsteg inom. Men också ett område man aldrig kommer att bemästra fullt ut. Som Munger uttrycker sig, han plockar bort lite ignorans varje år – fortfarande. Och Munger är 91 år gammal. Vi har bara tagit det första lilla steget av vandringen på den livsstigen.

En annan sak jag tar med mig från Chou är också att hålla utkik efter ”the bladder syndtrome. Något Chou menar att många företagsledare lider av.

“The more cash one holds, the greater pressure to psis it away.”

Sist men inte minst är något jag tar med mig från Chou att inte vara obekväm med att ligga mycket I cash emellanåt. Chou har relativt ofta haft kring 40 % av portföljen i cash men trots det har han fullständigt krossat index de senaste 20-30 åren.

Samtidigt har Chou ett större problem än vad jag har. Han förvaltar miljarder. Under vissa tider kommer det inte finnas några attraktiva case nog för honom. För mig som privatplacerar kommer det i princip alltid att finnas attraktiva case någonstans i världen. Det blir bara svårare att hitta dem. Av den anledningen ska jag nog betydligt mer sällan ligga starkt viktad i cash än Chou. Walter Schloss är ett bra exempel gällande det. Han hade en mindre förvaltningsverksamhet än Chou och botaniserade i small och micro caps och var nästintill alltid minst 90 % fullinvesterad.

Michael Burry

Som jag nämnde i porträttet är Burry en av mina absoluta favoritinvesterare. Jag vet inte riktigt vad det är med honom, men det är något med kombinationen av hans person och historia som verkligen fascinerar mig. Han är en person som jag verkligen kan unna all framgång. En härlig ”David mot Goliat”-historia som slutade lyckligt, om än efter en skumpig väg.

Något som jag starkt influeras av från Burry är det självständiga tänkandet. Det finns något klassiskt citat från något av de forum han var medlem på där han skrev: ”Just trying to think independently. Mike.”. Det tycker jag är väldigt kraftfullt. Som jag nämnde tidigare i inlägget så är det en sån sak som är så lätt att säga är en självklarhet men som sedan i praktiken är så mycket svårare. Vi är alla människor och vi dras med ett gäng biases. Att tänka självständigt är inte alls särskilt lätt. Speciellt inte att tänka självständigt och sedan agera på det efter man fått input från folk kring en som har sina åsikter på situationen.

Något jag finner intressant med Burry är också hans fokusering. Något som går tvärtmot min egen approach. Även Geoff Gannon som jag är mäkta imponerad av har en otroligt fokuserad portföljapproach. Jag tycker verkligen inte att detta är fel, varesig man håller på med kvalitetsbolag eller net-nets. Men jag tycker att det är svårt och lite läskigt. Det är en approach som inte passar mig. Jag är en diversifierare av naturen. Jag vill lägga många små ”bets” med positivt väntevärde och sakta men säkert utnyttja den edge jag vill tro att jag har i de positioner jag tar.

Något som jag också blev påmind om och som är värt att påminna sig om är att värdeinvesterare ofta underpresterar i bull markets. Och att vi inte ska försöka jaga ikapp index under de tiderna. Istället bara hålla rak kurs och hoppas och förvänta oss att vi kommer att tappa mindre under nästa bear market och dessutom få chanser att placera nytt kapital då.

”Lost dollars are simply harder to replace than gained dollars are to lose.”

Handelsmässigt börjar jag mer och mer ta till mig av Burrys och Schloss approach om att föredra aktier som handlas till årslägsta för det senaste året eller senaste tre åren. Det är lätt att avfärda detta som något hokus pokus men att göra det när personer som Schloss och Burry talar positivt om det är inget annat än ignorans. En ignorans som jag kanske kan passa på att försöka ta bort nu framöver.

Avslutningsvis vill jag passa på och tipsa om ett tal Burry gav vid UCLA år 2012. Ett mycket bra tal som jag har lyssnat på många gånger.

Mer läsning:

Vem är Paul Isaac?

Vem är Francis Chou?

Vem är Dr. Michael Burry?

Lärdomar från Gyllenhammar, Schloss och Sonkin

Fler inlägg i vår serie om ”deep value”-förvaltare:

4 thoughts on “Lärdomar från Isaac, Chou och Burry

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s