Berkshire Hathaways årsstämma 2015

Nu är det slut på den stora dagen och jag och Daniel sitter nöjda på hotellet med två stora leenden på våra läppar. Dagen har varit lång och fantastisk och långt över förväntningarna – som redan på förhand var väldigt höga. Jag kommer i detta inlägg bara kort diskutera vad som diskuterades under frågestunden. Jag känner att jag inte riktigt kan göra det rättvist så här i efterhand. Det kommer säkerligen upp några transcripts eller sammanfattningar framöver. Om och när jag hittar något kommer jag att skicka upp den länken på Twitter.

10530489_10153329680937650_8909199558147872104_o

Men för att ta det hela från början, hur kommer det sig att vi överhuvudtaget befinner oss i Omaha just nu? Det är helt klart rimligt att ställa sig frågan om en sån här resa går att räkna hem i avkastning utifrån nyfunna insikter från Buffett och Munger. Svaret på den frågan blir förmodligen nej för de allra flesta av stämmans besökare.

Men den här upplevelsen kan ge mycket mjuka värden som kanske inte riktigt går att mäta i procent. Vi fastnade för värdeinvestering för ca sex år sedan och har länge haft Buffett och Munger som förebilder. Utöver att vi har lärt oss otroligt mycket inom värdeinvestering från herrarna så har de även varit starka ledstjärnor i hur man blir en bättre människa. De har inte gjort allt rätt här i livet, men i det stora hela så finns det otroligt mycket att lära från att studera och klona deras approach till väldigt många olika saker. Kort och gott sagt har de länge varit stora förebilder och en tanke om att göra en pilgrimsfärd har funnits med oss i många år. Nu var det äntligen dags.

Men vi har inte åkt hit bara för att vara i Omaha i två dagar och sedan flyga hem. Vår plan var sedan länge att förena nytta med nöje och passa på att ta en långresa i USA när vi ändå var på plats. Vi startade därför i New York, för att sedan köra hit till Omaha. På måndag går resan vidare till Colorado, Las Vegas, Napa Valley, San Francisco för att sedan avslutas med att köra Highway 1 längs kusten ner till Los Angeles.

Nåväl, åter till det viktiga – Stämman. 03:45 ringde klockan och 04:45 lämnade vi parkeringen mot Century Link Center i Omaha. Vi bor ca 15 min därifrån. Vi anlände klockan fem och kön hade redan då hunnit bli relativt lång (insläpp var vid sju). Redo för lite köande så hade vi förberett med billiga campingstolar från Walmart, något som gav andra köande några goda skratt. Det är relativt standard i kö-sverige vid konserter, men det kanske inte är ett knep man ser alltför ofta i bolagsstämmosammanhang.

0500

Vi köade tillsammans med två mycket trevliga kanadensiska investerare som vi hade en härlig diskussion med under de två timmarna. En av dem hade lite koll på net-nets och cigar butts och de tyckte det var lite fascinerande att det fanns svenskar som höll på med detta från andra sidan Atlanten. Det var mycket god stämning i kön, det var lite av ett ”vuxenjulafton”. Jag har upplevt en liknande stämning på två andra ställen tidigare i mitt liv, Nürburgring och vid Puttgarden där svenskar får shoppa fritt. Det är lite fascinerande när vuxna människor hamnar i den sinnesstämningen, det ska ganska mycket till för det.

Vid sju öppnade de portarna och vi fick uppleva vad en härlig dam i kön kallade ”The mad dash”. Vi hade hamnat i en kö som var lite långsammare och var inte inne förrän runt 07:20 trots ganska goda köplatser. Men tur var väl det. Endast några steg innanför portarna springer vi in i självaste Mohnish Pabrai. Daniel får ögonkontakt med hans dotter och ser sedan Pabrai och får väl ett ansiktsuttryck som om han sett ett spöke. Måste varit en vanlig, men märklig, upplevelse för Pabrais döttrar. Vi hinner få en snabb bild tillsammans med Pabrai. Den bilden kommer sannerligen få en hedersplats på kontorsväggen.

Sedan är det dags att försöka få bra platser – något vi misslyckas rejält med. Vi har i kön pratat med veteraner som bedömde våra chanser att få golvplatser som relativt goda. Av den anledningen dyker vi ned till golvet i hopp om att få de bästa platserna men det är fullt. Under tiden vi yrar runt där nere hinner mittenplatserna fyllas och vi får nöja oss med platserna högst upp lite snett bakom scenen. Vi fick dock fri sikt på bordet där Buffett och Munger satt. Men det hela korrigerades sedan efter lunch då en del besökare vikit av. Vi kunde få röra oss nedåt och få riktigt bra platser för andra delen av frågestunden.

Klockan halv nio startar filmen om Berkshire Hathaway. Ett ihopklipp av lite reklamfilmer från deras dotterbolag samt lite komedi med Munger och Buffett. Stämningen är på topp. Efter filmen kliver Buffett och Munger upp på scenen och frågestunden sätter igång. Sedan fortsätter den fram till 12 då det bryts för lunch. Klockan ett var de sedan tillbaka och höll på fram till fyra då formalia betades av och klubbades igenom på några minuter.

Jag tänker i detta inlägg inte försöka sammanfatta det som sades, jag skulle inte kunna göra det på ett rättvist sätt då jag säkerligen skulle missa små detaljer som förändrar helheten. Det jag kan säga var att hela upplevelsen var fantastisk och att jag med lätthet skulle kunnat sitta kvar 6-7h till och lyssnat på ytterligare frågor och svar. Buffett och Munger är två otroligt fascinerande människor och det är extremt samspelta på scenen. Det hela är en blandning mellan fantastiska lärdomar och otroligt rolig komik. Speciellt Munger hade en vansinnig vass tunga under frågestunden. Han fick publiken att brista ut i gapskratt efter gapskratt med sina många gånger dråpliga inflikningar. Nedan är några kortare små diskussioner som jag minns särskilt starkt. Oftast var det vad som fick oss att skratta gott, kanske inte det som gav mest djupa insikter.

De talade en del om att vara learning machines och hur de ständigt arbetar med att ta bort sin egen ignorans. Munger lade även stor vikt vid att det är en moralisk plikt att försöka vara så rationell som man bara kan, att försöka minimera sin dumhet. Nedan ett axplock av fantastiska Munger-citat.

Warren, if people weren’t so often wrong we wouldn’t be so rich.

We were always dissatisfied with what we knew and always wanted to know more.

I’ve never been to business school, so why should you do it. 

Det som förmodligen fick publiken att brista ut i mest skratt var Buffetts och Mungers diskussion om risker och om hur de kanske inte maximerat Berkshires avkastning men samtidigt undvikit situationer där riskerna för total katastrof inte var obefintliga. Munger talade om att de kunde ha gjort det, och att det förmodligen hade slutat lite bättre för dem.

If we took more risks we would have sweated at night. It is crazy to sweat at night.

När han sagt detta och publiken småskrattar lite fliker Buffett in: ”Over financial things” och arenan fullkomligen brister.

Sedan talade Buffett om ett bet han gjorde för sju år sedan om att han trodde att S & P 500 skulle utklassa en korg med fem hedgefonder. Hittills leder S & P 500 stort. De talade om hur hedgefonderna egentligen inte hade gått så dåligt, det var investerarna i hedgefonderna som haft dålig utveckling. Hedgefondsförvaltarna hade cashat in ~$20M årligen på att ”show up at the office” som Munger uttryckte sig.

Avslutningsvis ett mungercitat som jag sent skall glömma. De diskuterade euron och hur Buffett trodde att den skulle klara sig över tid, men att det förmodligen skulle behöva ske några förändringar i upplägget. Det de var tveksamma till var mixen av så olika länder som skulle dela valuta trots olika förutsättningar. Speciellt Grekland och Portugal togs upp som de fula ankungarna som inte riktigt hörde hemma i samarbetet.

”You can’t form a partnership with your shiftless, drunken brother-in-law and expect it to work out.” – Munger

Vid fyra avslutades stämman och vi flanerade runt lite i monterhallen. Jag passade på att köpa de obligatoriska resepresenterna till familjen. Det självklara valet var godis från See’s Candies. Efter det var det picknick vid Nebraska Furniture Mart vilket var stämningsfullt. Nebraska Furniture Mart ligger på ”Rose Blumkin Drive”.

11056082_10153329061967650_1931306137884602407_o

Allt som allt är vi otroligt nöjda med upplevelsen. Även om mina förväntningar var höga så blev de överträffade. Något som jag kommer ta med mig från detta är en större uppskattning av Buffett och Munger. Faktumet att jag sett dem och upplevt dem kommer att göra att jag för all framtid kommer att lyssna på och läsa lite noggrannare allt som sägs och skrivs av och om dem. Jag vet inte vad detta fenomen kallas men det är något jag har märkt gäller för musik. Några av mina favoritartister är Bruce Springsteen, Neil Young och Leonard Cohen. Dessa har jag lyssnat på i många år och och har under de senaste åren åkt och sett live. Jag har då märkt att faktumet att jag upplevt dem ”på riktigt” permanent uppgraderar min känsla för deras musik. De når för mig en högre nivå än vad de någonsin skulle kunnat göra genom vanligt vardagslyssnande. Precis så tror jag att det kommer att vara med Buffett och Munger för mig framöver.

Nu är det dags att försöka knyta ihop den här säcken. Det har varit en väldigt lång dag och imorgon ska vi på Markel Brunch vilket jag ser fram emot. Vi har hört flera aktieägare i Berkshire tala gott om det eventet. Sedan på måndag ska jag luncha med en net-net-förvaltare, något som också det ska bli väldigt spännande och intressant. Sedan lämnar vi Omaha för den här gången och jag ser gärna att jag någon gång i mitt liv återigen sätter mina fötter på denna heliga mark.

11 thoughts on “Berkshire Hathaways årsstämma 2015

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s