Vem är Peter Gyllenhammar?

Som en ny inläggsserie planerar jag och Daniel att framöver skriva några inlägg om framgångsrika ”deep value”-förvaltare. En riktig doldis inom området är den svenske aktivistinvesteraren Peter Gyllenhammar. Jag tittade i vintras snabbt på Rottneros och stötte då för första gången på namnet Peter Gyllenhammar. På listan över de största ägarna fanns hans bolag Bronsstädet med.

Vid lite snabbt googlande kom det fram att Gyllenhammar gillade att investera i så kallade ”frimärksaktier” som handlades under substansvärdet. Efter ytterligare lite research framkom det att Gyllenhammar även under en lång tid investerat i net-nets. Förutom herrarna Stillström i Traction är Gyllenhammar en av få svenska net-net-investerare jag stött på. Jag tyckte därför att det var rimligt att försöka ta reda på så mycket som möjligt om denna dolda och mycket framgångsrika investerare.

Hans historik är dock minst sagt volatil och han är inte den som håller igen när han ser något attraktivt. Snabbt beskrivet så förlorade han allt två gånger i sitt liv fram tills han var 38 år, med stora skulder efteråt som resultat. Gyllenhammar började med aktier i fjortonårsåldern och började efter gymnasiet studera på Handelshögskolan i Stockholm. Hans tid där blev dock kortvarig då han hoppade av under andra året. Gyllenhammar tyckte att det som han var tvungen att studera var alltför teoretiskt och svårt att applicera på börsen.

Tillsammans med FastPartners vd Sven-Olof Johansson bildade han förvaltningsbolaget Trend Invest som var Sveriges första aktivistfond. Bolaget gick senare i konkurs efter en fokuserad och misslyckad aktivistinvestering i Fagersta. När Trend Invest nästan hade uppnått en ägarandel om 50 procent av aktierna genomförde Industrivärden, tillsammans med Jan Stenbeck, en gigantisk nyemission som Gyllenhammar och Johansson inte hade råd att delta i. De blev således rejält utspädda och hade ingen chans att ta över bolaget. För att  försöka ta kontroll över Fagerstragruppen hade Gyllenhammar skuldsatt sig kraftigt och när detta sedan sprack gjorde det att Gyllenhammar som 23-åring hade 1,6 MSEK i skulder.

”Jag har aldrig tyckt att investeringar är ett arbete. Det är mer som att spela tio poker- eller schakpartier samtidigt.”

För att betala av skulden erbjöd han sig att arbeta gratis som börsanalytiker under tre år. Efter att skulden var avbetad och Gyllenhammar återigen byggt upp en mindre förmögenhet startade han Proventus tillsammans med Robert Weil. Gyllenhammar blev dock inte långvarig i bolaget utan startade ett år efter upp bolaget Gyllenhammar & Partners. Efter att framgångsrikt drivit det bolaget under några år och efter en börsnotering slog han ihop sin privata investeringsverksamhet med bolaget och bildade Mercurius.

Genom Mercurius började han sedan på 1990-talet ta positioner i små och undervärderade brittiska bolag. Gyllenhammars stil var mycket aggressiv och han arbetade mycket med finansiell hävstång. Detta gjorde att han under några år senare återigen förlorade allt när lånegivarna inte ville förnya lånen. 15 år efter att han för första gången förlorat allt gjorde han det igen.

År 1996 var Gyllenhammar åter tillbaka på banan och investerade då i brittiska microcaps genom bolaget Browallia där han blivit delägare efter en del gratisarbete åt Ulf Lindén. En av anledningarna till att han valde just brittiska småbolag var deras ägarstruktur. I Sverige är det betydligt vanligare att familjer kontrollerar småbolagen. I England är storägarna oftare institutioner som är betydligt mer öppna för att sälja sina positioner.

År 1996 investerade Gyllenhammar 0,5 MSEK i en samling lågt värderade brittiska bolag och redan i början av 2000-talet var portföljen värd tiotals miljoner pund. Detta låter otroligt. Det är dock skapat med kreditgarantier från Lindén. Men hade jag inte sett hans portfölj med brittiska net-nets/PB-bolag hade jag trott att han köpte it-bolag med den vansinniga avkastningen.

Strategin han använde sig av i England var att köpa aktier till en underkurs mot substansvärdet för att sedan tvinga igenom förändringar. Han menar att risken ofta är hög och att många investeringar misslyckas men att risk/reward-förhållandet är attraktivt i det stora hela. Han ser det – likt hur vi ser på net-nets – alltså som en gruppoperation. Att varje enskild position har ett positivt väntevärde men att variansen i utfallen är stor.

I dagsläget är Gyllenhammars portfölj väldiversifierad och han använder sig inte längre av hävstång. En stor skillnad mot tiden då han vid två tillfällen förlorade allt vilket berodde på en giftig blandning av hävstång och fokusering.

Gyllenhammar anser att en ägarandel om minst 25 procent är att föredra. Detta för att han då får ”negativ kontroll” och kan sätta stopp för nyemissioner avsedd för att spä ut en inkommande aktivist. Han köper i regel så att han kontrollerar under 30 procent av aktierna, detta för att undvika budplikt. Efter att han har byggt upp en maktposition kontaktar han styrelsen och säger att han eller någon av hans medarbetare vill ha en plats i styrelsen.

Något som varit en nyckel i flera av de bolag Gyllenhammar investerat i är att de – eller delar av koncernerna – arbetat med negativt rörelsekapital. Gyllenhammar har styrt om användningen av ”floaten” och har på det viset tagit fram stora värden. Han har även ofta tagit kontroll i bolag och helt enkelt sålt av tillgångar som värderades betydligt lägre av marknaden än vad de i praktiken var värda.

I nutid så har Gyllenhammar en relativt stor position i Rottneros. Han äger 11,1 procent av kapitalet och rösterna. Gyllenhammar äger aktierna via sitt investmentbolag Bronsstädet AB. Han har dock kommit in på lägre nivåer än vad kursen står i idag. Utgångspunkten för investeringen i Rottneros var ett börsvärde på 275 MSEK och en obelånad balansräkning. I deras ögon var det justerade tillgångsvärdet tre gånger högre än bokfört värde.

”För Rottneros del gäller att skuldebreven kan säljas till placerare, vilket skulle leda till att bolaget blir mycket kapitalstarkt. Vidare kommer massatillverkaren att äga det likaledes obelånade Rottneros Bruk samt den i malpåse placerade utrustningen från Utansjö Bruk. Ytterligare tillgångar består av betydande förlustavdrag och en rutinerad företagsledning. ”

”Sammantaget finns utmärkta förutsättningar för att nya Rottneros skulle kunna agera som ett private equity-bolag med stark kassa och möjlighet att betala för nischtillgångar inom skogsindustrin med egna aktier”

Bronsstädets hemsida visar de exempel på noterade portföljbolag. Alla är PB-case utom Leeds Group som är en net-net. Leeds Group är en mycket intressant net-net som bloggrannen Småbolag & Undantag tagit in i sin portfölj. Jag har även själv försökt köpa aktier där men på grund av illikdivid handel och omständlig orderläggning har Leeds inte hittat sig in i min portfölj. Jag noterar även en viss överlappning av Bronsstädets portfölj med deep value-förvaltaren Jeroen Bos portfölj. Ur senaste årsredovisningen framgår det att Bronsstädet äger aktier i Nighthawk Energy PLC. Jag tittade snabbt på det men bolaget är för risigt för att jag ska få upp intresset. Gyllenhammar har dock fått en mycket bra avkastning i den aktien. Något som också är intressant är att Bronsstädets portfölj innehåller en liten skvätt i JLT Mobile Computers – min första net-net som jag fick mycket bra avkastning från.

Jag har även tagit mig en titt på Bronsstädets årsredovisningar som faktiskt kan vara en ganska roande läsning. Se bara detta citat, hur ofta läser man något liknande i en årsredovisning?

”Slutligen skall avseende investeringsverksamheten understrykas att allt inte är guld som glimmar. I vart fall inte i det engelska kolgruveföretaget ATH Resources, i vilket Bronsstädet investerade 20,3 MSEK under verksamhetsåret 2011/12 – en satsning som i värde gick till 0 med en hastighet som skulle gjort till och med Usain Bolt imponerad. Så kan det gå när man inte gjort hemläxan ordentligt.”

Gyllenhammar ställer sig även mycket kritisk till tjänstemannastyre inom börsbolag. I en intervju i ”The Independent” uttalade han sig enligt följande i en diskussion kring hans aktivistposition i det brittiska bolaget Mallett.

”In order for the company to capture some of its potential, I strongly believe that its drive must come from directors who represent true ownership of the company – not just well-paid non-executives with no real risk. ”Such ownership drive is what builds small companies to being bigger and more profitable. The ownerless model was tried in the Soviet Union for many decades, and we all know how that worked out.”

Gyllenhammars arbetsdagar är mycket fria. Han arbetar hemma under förmiddagen för att sedan vid lunch promenera till kontoret. Där arbetar han fram till tidig kväll då han promenerar hem och lagar kvällsmat åt sig själv. Därefter återgår han till investeringsundersökningar senare på kvällen. Han har få fasta rutiner, få möten och telefonsamtal och mycket av hans tid ägnas till läsning och tänkande. Inte alls olikt många andra framgångsrika investerare. Den vars vardag närmast kommer till tanke är Warren Buffett som ofta sagt att folk skulle skratta om de såg hans almanacka.

Mer läsning:

Hur tolv privata investerare blivit rika på aktier – Guy Thomas

Antiques dealer Mallett resists bid by activist Gyllenhammar to get on board – The Independent

Gyllenhammar förlorade allt – jobbade gratis i tre år – Dagens PS

24 thoughts on “Vem är Peter Gyllenhammar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s