Analys av Norvestia

Norvestia  är ett finskt investmentbolag som för tillfället handlas till en historiskt hög substansrabatt. Jag uppmärksammades på bolaget i jakt på nordiska net-nets och ansåg att Norvestia var värd en djupare undersökning. Intressant och värt en djupare undersökning är också att Kaupthing Bank är storägare i Norvestia med 30 % av kapitalet och 54 % av rösterna. Kaupthing befinner sig sedan 2008 i likvidation och frågan är vad som i framtiden händer med deras innehav i Norvestia. Norvestias avkastning har historiskt sett varit i nivå med index och i denna analys ämnar jag undersöka om Norvestia är förtjänt av denna stora substansrabatt.

Om Norvestia

Norvestia är ett finskt investmentbolag som placerar i aktier, fonder, ränteplaceringar och industriplaceringar. Bolagets mål är att garantera aktieägarna god avkastning med begränsad risk på lång sikt. Investeringsfilosofin är fundamentalt baserad och man nämner i årsredovisningarna att man fokuserar på ”värdebolag”. Fokus ligger på att begränsa nedsidan och Norvestia har haft ytterst få år då substansvärdet minskat. I regel utvecklas portföljen sämre än index under goda år men presterar bättre än index under tuffa tider. Helheten av detta har gjort att Norvestia historiskt haft en utveckling ungefär som index.

Norvestia är en förhållandevis stor net-net med ett börsvärde på ~84 MEUR. Jag vet egentligen inte om jag vill kalla det en net-net. Rent teoretiskt är Norvestia det, men i praktiken kommer aktien inte att fungera som en traditionell net-net. Norvestia kommer aldrig att värderas efter sin ”earning power” eller någonsin värderas till flera gånger det egna kapitalet. Norvestia skulle dock kunna likvideras och ge en god avkastning sett till dagens kurs. Men Norvestia är ett investmentbolag vars kurs kommer att följa bolagets NAV (Net asset value). Investmentbolag kan dock avvecklas på grund av stor substansrabatt, ett aktuellt exempel på detta är i Luxonen som nyligen trätt i frivillig likvidation. Nedan visas Norvestias portföljsammansättning samt dess geografiska fördelning.

fordelning_norvestia

Att de har över 30 % av kapitalet i olika fonder ser jag inte som särskilt positivt. Detta ökar kostnadsbilden rejält för aktieägare då kostnader dras på två ställen, dels av fondbolagen och sedan av förvaltarna i investmentbolaget. I mina ögon är det också lite som att ta de tar betalt för att outsourca sitt eget arbete. Om de ska låta andra förvalta stora delar av kapitalet faller lite meningen med ett investmentbolag.

Norvestias avkastning

Norvestia har på lång sikt haft en likvärdig utveckling som OMX Helsinki och SIXRX men volatiliteten har varit lägre. Det ligger i deras placeringsfilosofi att de inte endast fokuserar på relativ avkastning, utan strävar efter positiv avkastning oavsett hur börsen går.

utveckling_norvestia

Tabellen ovan visar Norvestias lite försiktigare investeringsfilosofi, deras portfölj svänger betydligt mindre än index. Som diagrammet ovan visar har Norvestia marginellt underavkastat jämfört med OMX Helsinki och SIXRX under tidsperioden 2002-2012. Jämförelsen blir dock något missvisande på grund av det sätt Norvestia beräknar utdelningsjusterad substans. De lägger helt enkelt tillbaka den årliga utdelningen som givits varje år, men den ”compoundas” inte. Det är tillbakalagd utdelning, men inte återinvesterad utdelning som i fallet med SIXRX. Vid en snabb beräkning av återinvesterad utdelning gav en investering i Norvestia 2002 en årlig avkastning på 8,33 % fram till 2012. Utvecklingen har alltså varit ganska exakt i fas med index.

Management

I styrelsemedlemmarnas och vd:s ägo fanns vid senaste rapporten totalt 36 000 aktier till ett marknadsvärde på 208 800 Euro. Insynspersoner har det senaste året varit nettoköpare av aktier i bolaget. Tyvärr är detta relativt små positioner och inget att lägga någon större vikt vid. De sex personer som arbetar i Norvestia tjänar sina pengar genom lönen, inte genom sina aktiepositioner. Stiger aktiekursen är det bra men det påverkar dem inte nämnvärt. Norvestias totala lönekostnader uppgick under år 2012 till 1,1 MEUR.

Vd Juha Kasanen har suttit på sin post sedan 2004 och har arbetat i bolaget sedan år 2000. Något som sticker ut är att Norvestia på deras hemsida har en blogg. Där har Kasanen nu i två års tid luftat sina tankar om mestadels makrosituationen. Detta är lite förvånande, och nästan mer förvånande är att kommentarsfältet är öppet och vd:n besvarar läsarnas kommentarer. Om än mer förvånande är att Norvestia finns på Facebook där de publicerar varje nytt blogginlägg. Bloggen i all ära, men att dessutom ha den sammankopplad med Facebook vet jag inte om jag tycker är särskilt positivt. Det kan visserligen vara ett sätt för dem att försöka få lite mer uppmärksamhet för bolaget och eventuellt minska substansrabatten något – även om jag har svårt att se det. Jag vet bara inte om jag tror att Facebook är rätt medium för ett investmentbolag. Dock är nog sammankopplingen mellan bloggen och Facebook i princip automatiserat så det bör inte vara något som riskerar att få dem att tappa fokus.

Som tidigare nämnts har management ytterst lite egna aktier i Norvestia. Vd Juha Kasanen har endast 4 500 aktier, till ett marknadsvärde på ca 230 tkr. Sätter vi detta i förhållande till årslönen på 2,8 MSEK är positionen nästintill obefintlig. Nu vet jag ingenting om Juhas privata situation, han kanske har ett antal hus, bilar och båtar som slukar pengar. Men jag ser det som negativt att han inte ”eats his own cooking” som jag gärna ser att förvaltare gör.

Jag kan förstå hur en vd i ett bolag som producerar råvaror eller är återförsäljare av konsumentprodukter inte innehar egna aktier i bolaget. Han/hon kan ha fått posten som vd på grund av förträfflighet i det operationella. Även om det – för oss aktieägare – är att föredra att vd:n är en duktig kapitalallokering kan vd:n ändå göra ett bra arbete utan denna färdighet. Jag kan däremot inte riktigt förstå varför en vd för ett investmentbolag inte innehar någon större position av de egna aktierna. Själva grundverksamheten går ut på just kapitalallokering, och om vd:n tror på det arbete han utför samt tror på bolagets affärsidé borde han rimligtvis investera i sitt eget bolag.

Aktieägare

På listan över de tio största aktieägarna återfinns private equity investeraren Mikko Laakkonen och hans bror Hannu Laakkonen. Så vitt jag förstår har de ärvt aktierna av sin far och familjen har haft aktierna under en längre tid. Som största ägare står Kaupthing bank med strax över 30 % av aktierna och ~54 % av rösterna. Kaupthing Bank befinner sig sedan finanskrisen i likvidation. Det verkar vara en tidskrävande process men sakta men säkert säljs Kaupthings tillgångar av. Kaupthing kommer alltså med största sannolikhet inom en snar framtid tvingas göra sig av med positionen i Norvestia. I mina ögon finns det tre sätt som Kaupthing kan likvidera sin position i Norvestia:

1) Sälja hela blocket till något företag/privatperson.
2) Sälja aktierna på börsen.
3) Sätta Norvestia i likvidation.

Om Kaupthing väljer 1) tror jag risken är stor att de kommer att få dåligt betalt för sitt innehav. Den eventuella köparen har helt klart för sig vilken position Kaupthing befinner sig i och vet att Kaupthing måste sälja, oavsett pris. Alternativ 2) skulle eventuellt inbringa något mer men problemet är att det skulle ta lång tid. Om Norvestia försökte göra sig av med hela innehavet direkt skulle aktien tryckas ner rejält på grund av överutbudet på marknaden. Vid val av detta alternativ måste försäljningen ske under en längre tid och då Norvestias aktie är relativt illikvid kommer det att bli en utdragen process. Det tredje alternativet för Kaupthing är att sätta Norvestia i likvidation. Det är det alternativ som bör inbringa mest kapital även om det också förmodligen kommer att ta sin tid.

Vid alternativ 2) skulle Kaupthing få ~€26,5M för sitt innehav – förutsatt att de kan sälja hela innehavet till dagens kurs. Vid en likvidation skulle de få ut €41,9M reducerat med likvidationskostnaderna. Kaupthing skulle alltså få ut nästan 60 % mer vid likvidation. Jag är dock osäker på hur de finska regelverket ser ut i denna fråga. För svenska aktiebolag krävs endast enkel majoritet för att sätta ett bolag i likvidation. Gäller samma regler i Finland räcker Kaupthings innehav för att bestämma om en eventuell likvidation.

Men, insynspersonernas positioner i bolaget talar för att ovanstående scenario inte är särskilt sannolikt. Något jag frågar mig är: om det är så att Kaupthing kommer tvingas göra sig av med sin position i Norvestia, och det mest rationella alternativet för dem vore att likvidera Norvestia. Varför har insiders inte sett detta och köpt på sig egna aktier? De bör rimligtvis vara mycket väl insatta i Kaupthings situation då detta rör deras framtida yrkesliv samt kan ge dem en intressant arbitragemöjlighet. Likvideras Norvestia kommer de att bli av med sina arbeten och för att få något med sig ur bolaget tror jag de hade varit snabba på att köpa på sig aktier om de ansåg att Norvestia var på väg att likvideras. De har dock inte gjort det. Detta tyder på att antingen har jag missförstått situationen, eller så är en eventuell likvidation fortfarande långt fram i tiden. Kaupthing inledde sin likvidation i slutet av 2008 och den är ännu inte fullbordad. Det kanske tar ytterligare fem år innan likvidationen är genomförd. Norvestias insynspersoner kanske är medvetna om att detta kommer att dröja, och att de därför väntar med att köpa på sig aktier.

På årsstämman 2012 bemyndigades styrelsen att förvärva bolagets egna aktier, maximalt antal var 4 500 000 B-aktier. Inga återköp gjordes dock. Styrelsen hade även rätt att göra nyemission men ingen emission skedde. På den senaste årsstämman upprepades detta och styrelsen kan även i år förvärva upp till 4 500 000 B-aktier (29% av samtliga utestående aktier), dock får endast fritt eget kapital användas till återköp. Detsamma gäller för emissionsfrågan, de kan även i år emittera maximalt 4 500 000 nya aktier.  Både bemyndiganden var avsedda att användas för industriplaceringar. Det kommer med andra ord förmodligen inte återköpas några aktier för att sedan makuleras.

Återköp av egna aktier

Man kan verkligen göra ett case för att Norvestia borde inleda det återköpsprogram som de senaste två åren klubbats igenom på stämman. Gällande återköp i investmentbolag är tyvärr inte managements och aktieägares intressen i linje med varandra. Management får betalt utefter hur stor kapitalbas de förvaltar och detta gör att det ligger i deras intresse att öka kapitalet. Om återköp genomförs krymper kapitalbasen och med den deras löner. Detta gör att chansen för återköp ska genomföras betydligt mindre. Hade management själva haft stora positioner hade saken varit en annan, då hade de själva tjänat pengar på återköpen. I aktieägarnas intressen ligger återköp till stor rabatt till substansvärdet eller ännu bättre likvidation. Även om jag hoppas på återköp har jag svårt att se att det ska ske. För det krävs sannolikt en ännu högre substansrabatt samt påtryckningar från aktieägarna.

Jämförelse med andra investmentbolag

Nedan har jag sammanställt substansrabatten, soliditeten och förvaltningskostnaderna för några olika svenska investmentbolag. Eftersom investmentbolag är väldigt olika vill jag inte dra alltför stora slutsatser av en jämförelse men det kan vara intressant att undersöka vad genomsnittsbolaget har för förvaltningskostnad och substansrabatt.

investmentbolag_jamforelseVi ser att Norvestia tillsammans med Havsfrun investment är de bolagen som handlas till högst substansrabatt. Havsfrun har otroligt höga kostnader och har en portfölj bestående av främst hedgefonder. Jag tycker inte riktigt att Havsfrun och Norvestia spelar i samma liga, Norvestia är i mina ögon ett betydligt mer välskött investmentbolag. Dock ska vi komma ihåg att Norvestia är ett betydligt mindre bolag än de större investmentbolagen på listan ovan. Vilket är en av många anledningar till att det kanske inte förtjänar att handlas till en lika låg substansrabatt som den gruppen. Som kuriosa kan nämnas att även Havsfrun letat sig in på min lista över net-nets men jag valde att inte gå vidare med bolaget för vidare analys.

Investmentbolag jämfört med aktiefonder

En fördel med investmentbolag jämfört med en aktiefond är att de vid stora börsras inte behöver sälja av innehav för att återbetala panikslagna investerare som vill få ut sina pengar från marknaden. Kursen kommer säkerligen att falla med marknaden, men innehaven ligger kvar och har bolaget en kassa kan de dessutom placera den i tider då det i regel är lönsamt att investera. Detta är verkligen en stor skillnad mot en fondförvaltare som får kämpa hårt för att inte tvingas sälja av sina portföljjuveler och absolut bara kan drömma om någon stor kassa att placera till låga kurser. Detta bör leda till att det är betydligt lättare för förvaltarna i ett investmentbolag att ha en långsiktig investeringsfilosofi. De behöver inte oroa sig över kapitalutflöde om de underpresterar mot index några kvartal i rad.

En annan skillnad investmentbolagen har jämfört med fonder är att de kan – på gott och ont – arbeta med hävstång. De bör även ha betydligt mindre regler att hålla sig till angående kapitalallokering, kassastorlek och potentiella investeringar. Även om fonder i vissa fall kan ha onoterade innehav är detta nog inget de kan göra i någon större utsträckning och även där bör investmentbolagen ha det mycket smidigare.

Norvestias balansräkning

Norvestia har som jag tidigare kommenterat inga skulder på sin balansräkning. Detta kan absolut ses som mycket bra och ett konservativt och tryggt sätt att förvalta bolagets kapital. Det är dock relativt vanligt att investmentbolag har åtminstone lite skulder på sin balansräkning och om de skulle ta ett mindre lån tror jag detta skulle minska gapet mellan dagens börskurs och NAV. Det hade räckt med ett mindre lån för att finansiera återköp av ett visst antal aktier, detta tror jag hade gjort att marknaden fått upp ögonen lite mer för Norvestia och gapet borde minska. Tyvärr tror jag att detta är ett högst orimligt scenario, Norvestia har historiskt varit ett mycket konservativt skött bolag och kommer nog förbli det även i framtiden.

Värdering av innehaven

Noterade aktier är värderade till den sista avslutskursen och onoterade innehav är värderade till verkligt värde genom ”kalkylmässiga värderingsmetoder”. Norvestias portfölj är väldigt diversifierad och inget aktieinnehav står för mer än 3 %. På fondsidan har man upp emot 6,7 % placerat i några enskilda fonder. En risk med investmentbolag är att onoterade innehavs värde är svårkontrollerat och bolaget kan i viss mån påverka vad det ska bokföras till. Norvestia har ca 7 MEUR i onoterade innehav (”verkligt värde”) vars anskaffningsvärde också är 7 MEUR. Det är fullt möjligt att anskaffningsvärdet var högt vid tillfället, men värdena har åtminstone inte kraftigt uppvärderats sen innehaven kom in i portföljen.

Med tanke på att Norvestias portfölj är så pass bred anser jag att risken för enskilda bolags värdering är låg. Marknaden i helhet kan visserligen vara övervärderad men det är mer en inneboende risk i all form av fond/investmentbolagsplaceringar. Det jag menar är att det inte finns någon ökad risk i en investering i Norvestia p.g.a. en starkt fokuserad portfölj. Jag förmodar att Norvestias utveckling framöver kommer att följa börsens utveckling relativt väl.

Värdering

Egentligen hade jag gärna beräknat Norvestias ”look through earnings”. Men då de helt enkelt äger en alltför bred portfölj av diverse olika värdepapper vars finansiella siffror jag inte kan få tag på har detta inte varit möjligt. Norvestia rapporterar heller inte särskilt mycket från enskilda investeringar utan allt man får är en lista på anskaffningsvärde och marknadsvärde.

Baserat på den senaste rapporten är Norvestias substansvärde per aktie €9,01. Till kursen €6 handlas alltså aktien till en substansrabatt om ~33,5 %. Detta är den högsta substansrabatten bolaget handlas till sedan 1998 och i genomsnitt har Norvestia handlats till en substansrabatt på 16 %.

Ett investmentbolags substansrabatt bör vara ”mean reverting” och kan man investera i ett investmentbolag till historiskt hög substansrabatt bör man ha en potentiell uppsida i detta. Om substansrabatten i dagsläget hade återgått till det historiska genomsnittet på 16 % skulle detta ge investeraren en uppvärdering på 29,2 %. I tabellen har jag sammanställt den genomsnittliga årliga avkastningen beroende på hur många år det tar för substansrabatten att återgå till genomsnittlig nivå. Detta är alltså avkastning utöver vad själva verksamheten lyckas åstadkomma. Exempelvis, om Norvestias substansvärde ökar med 5 % årligen de närmsta tre åren och gapet under den här tiden stängs (återgår till genomsnittet). Då kan en investerare förvänta sig en årlig avkastning på 13,9% (5 % + 8,9 %).

substansrabatt_normalisering

Redovisningsreglerna har dock förändrats genom åren vilket gör att en jämförelse med substansrabatter från tidigt 2000-tal inte fungerar. Tidigare värderades onoterade innehav till anskaffningsvärde, idag värderas de till ”verkligt värde”. Detta medför att innan 2005 fanns det mer dolda tillgångar på balansräkningen än det gör idag, och således värderade marknaden bolagets bokförda eget kapital högre. Detta gjorde att rabatten blev mindre än den hade varit om de onoterade bolagen hade värderats till ”verkligt värde”. Nu har det gått en längre tid sedan förändringen skedde vilket gör att den nog inte påverkar ”mean revertingen” alltför mycket längre. Men hade det varit 2006 nu och situationen var densamma hade jag inte haft samma tilltro till den historiska substansrabatten eftersom spelreglerna förändrats.

Dock kan det vara vettigt och ställa sig frågan varför substansrabatten ökat den senaste tiden. En av anledningarna kan vara att den substans som sägs finnas helt enkelt är bokfört till ett för högt värde. Att marknaden ”ser igenom” redovisningen och korrekt justerar ner aktiekursen. Frågan jag ställer mig är varför substansrabatten kraftigt ökat den senaste tiden. Har marknaden rätt eller har den överreagerat? En anledning kan vara att Norvestia under 2012 underavkastade jämförelseindex, 4,1 % jämfört med 15,5 %. Även om det kan vara intressant att försöka förstå varför marknaden ratar ett visst bolag är det inget jag vill lägga alltför stor vikt vid. Norvestia är inget bolag som når tidningarnas förstasidor och jag kan förstå att Mr. Market ibland tappar intresset för detta försiktiga investmentbolag.

Slutdiskussion

Genom att äga Norvestia äger man ett investmentbolag som över tid har utvecklats ungefär i takt med marknaden i helhet samtidigt som det finns en potentiell uppsida i att substansrabattsgapet delvis kan stängas. Norvestia föreslås dela ut €0,30 i år vilket till kursen €6 blir en direktavkastning på 5 %. Skulle det ta tid för gapet att stängas bör en investerare i alla fall under väntetiden få en klart godkänd direktavkastning.

I mina ögon är Norvestia lite för försiktiga, de har en otroligt diversifierad portfölj och med alla dessa småposter tror jag det är svårt att över tid överavkasta mot index. Med det sagt så har de en defensiv och sund investeringsfilosofi som har stor fokus på att erhålla okej avkastning på kapitalet men till en mycket låg risk. Jag anser att man i Norvestia inte köper någon ovärderlig kompetens som kommer att slå index över tid, men att man får en relativt trygg placering till en för tillfället hög rabatt. Utan en substansrabatt som är den högsta i bolagets historia hade jag inte varit intresserad av Norvestia.

Ett utfall är att gapet tar evigheter att minskas, då bör investeraren få en avkastning i likhet med marknaden i sig. Detta är viktigt, hade Norvestia ständigt presterat sämre än marknaden hade nedsidan varit betydligt större. Ett dåligt bolag kan förtjäna att alltid handlas till en stor rabatt, och om rabatten inte stängs – vilket den inte bör göra – kommer investeraren få den låga avkastning bolaget i sig producerar. Men i fallet Norvestia anser jag att det är ett bolag av godkänd kvalitet som inte förtjänar att handlas till en så stor rabatt som det i dagsläget gör. Detta gör att nedsidan bör vara begränsad till avkastning i likhet med marknaden i sig. Det andra utfallet är att gapet inom de närmsta åren stängs genom vilket avkastningen kommer att bli mycket god. I Norvestia ser jag en Monish Pabrai-situation, ”heads I win, tails I don’t lose much”.

Ett annat utfall är att Kaupthing inom de närmsta åren likviderar Norvestia. Då kommer aktieägare till dagens kurs få en avkastning på ~60% + innehavens utveckling fram tills likvideringen. Detta känns som ett relativt rimligt scenario. Men även om Kaupthing Bank var ett välmående bolag som ämnade att behålla Norvestia för evigt anser jag aktien som intressant. Substansrabatten kan så klart bli större än den är idag, men någonstans bör gränsen gå och jag hoppas att management är redo att initiera ett återköp ifall den blir för stor. I slutändan är det man får vid en investering i Norvestia ett investmentbolag med låg volatilitet, som avkastat i linje med marknaden i helhet över tid till ett attraktivt pris. Norvestia förtjänar nog att handlas till en viss rabatt, men 33 % tycker jag är en oförtjänt stor substansrabatt och jag tror att gapet i framtiden kommer att stängas något.

Jag ser dock en risk med att värdera investmentbolag efter dess substansrabatt. Allt ovan sagt kunde ha gällt under toppen av IT-bubblan och Norvestia hade då sett attraktivt ut trots att börsen var på toppnivåer. Även om en investering i bolaget under det scenariot kanske hade resulterat i överavkastning vet jag inte hur mycket det är värt om den årliga avkastningen de närmaste tio åren är nästintill obefintlig. Det är trots allt absolut avkastning vi vill åt. Men med tanke på den historiskt höga substansrabatten och Kaupthings position i Norvestia tror jag att chanserna för både relativ och absolut avkastning är god de närmsta åren. 

Vad är din syn på Norvestia?

9 thoughts on “Analys av Norvestia

  • Helt klart ett intressant bolag för personer med en defensiv investeringsstrategi. Både innehaven och ledningen känns rätt trista men kombinationen av defensiva innehav och stor substansrabatt ger ett intressant utrymme för tillväxt.

    Får vi en Eurokrasch eller rusande svensk krona så ska jag definitivt komma ihåg det här.

    Gilla

  • Rätta mig om jag har fel men borde inte en investering i bolaget överavkasta index vid en bibehållen substansrabatt på grund av det rabatterade priset som portföljen köpts till? Varje vinstkrona i innehaven borde väl bli billigare?

    Gilla

    • Jag skulle säga att det beror på, men att i regel ger det ingen överavkastning om substansrabatten blir kvar. Problemet är att de billiga vinstkronorna även är billiga när du säljer aktierna.

      Ett exempel:

      Vi köper en aktie för 60 SEK vars substansvärde är 100 SEK, 40 % substansrabatt. För att göra saken lite enklare antar vi att investmentbolaget inte ger någon utdelning, de återinvesterar all vinst.

      Tio år går och index så väl som vårat investmentbolag har avkastat 8 % årligen och substansrabatten är fortfarande 40 %. Bolagets nav (per aktie) har då vuxit från 100 SEK till 216 SEK. Aktiepriset är 130 SEK (40 % substansrabatt) och vi bestämmer oss för att sälja.

      Vi har då tjänat 70 SEK per aktie på 10 år. Beräknar vi vår genomsnittliga årliga avkastning blir den 8 %, precis som index.

      Men om vi tar ett scenario där substansrabatten istället minskat till 30% när vi säljer. Då blir aktiepriset år 10 151 SEK och vår årliga genomsnittliga avkastning blir 9,7 %.

      Det blir dock lite skillnad om man tar med utdelningar i bilden. Det här exemplet är nog inte särskilt realistiskt. Men om vi har ett investmentbolag som har NAV per aktie på 100 SEK. Det har en garanterad årlig avkastning på 5 % på tillgångarna och delar alltid ut allt till aktieägarna. Det vill säga, deras intjäningsförmåga är 5 SEK per aktie varje år som sedan delas ut till aktieägarna.

      Denna aktie handlas också till en substansrabatt på 40 %, alltså 60 SEK. För aktieägarna är detta en mycket attraktiv aktie då direktavkastningen är höga 8,3 %. Om vi köper den här aktien och behåller den i tio år och sedan säljer den till samma substansrabatt på 40 % kommer vi ha slagit index trots att substansrabatten är densamma. Då har vi inte ens räknat med återinvesterade utdelningar vilket skulle göra att avkastningen på den här aktien skulle skjuta i höjden.

      Gilla

    • Här är hela listan 🙂

      År, utdelning, %
      2013 0.30 4.8
      2012 0.30 4.3
      2011 0.50 6.2
      2010 0.50 6.0
      2009 0.25 3.9
      2008 0.50 6.6
      2007 0.60 6.7
      2006 0.60 6.3
      2005 0.30 4.6
      2004 2.5 15.2
      2004 1.60 10.8
      2003 1.40 10.8
      2002 1.40 10.2
      2001 1.40 10.7
      2000 0.63 8.3
      1999 0.50 8.0
      1998 0.50 6.7
      1997 0.50 7.1

      Eller så kan man titta på finska motsvarigheten till di.se: Välj norvestia i dropdown fältet ifall det inte kommer automatiskt.

      http://www.kauppalehti.fi/5/i/porssi/osingot/osinkohistoria.jsp?klid=1114

      Gilla

      • Tack så mycket Anders! Kände inte till Kauppalehti. Minns att jag tittade på övergången till euro och valde att inte ge mig på någon valutaomräkning av utdelningarna. Det här var smidigare 🙂

        Gilla

    • Hej JM,

      Tyvärr så har jag ingen koll på läget längre. Har inte ägt Norvestia på något år (1,5 kanske). Hade positionen i lite över ett år och fick ungefär indexliknande avkastning från det, sålde när aktien värderats upp en del och handlades över historisk rabatt.

      Så tyvärr kan jag inte svara på detta, visste inte att det hade skett.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s